Carl Piper
Wikipedia
Carl Piper, född 29 juli 1647 i Stockholm, död 29 maj 1716 i rysk fångenskap; Greve av ätten Piper, ämbetsman.
Carl Piper var son till häradshövdingen Carl Piper och Ingrid Charlotta Ekenbom. Gift med Christina, född Törnflycht (1673-1752). Han och hustrun utvidgade släktens egendomar med Sturefors slott, Andrarums alunbruk, Christinehof, Torups, Högestads och Baldringe säterier, Viggebyholm i Östergötland, Krageholm, m fl.
Efter en tidig karriär i den statliga förvaltningen adlades Carl Piper 1679. Han lär enligt traditionen ha varit den som oväntat myndigförklarade Karl XII 1697. I vilket fall blev han Karl XII:s förste minister och var med Thomas Polus kungligt råd och statsminister. 1698 upphöjdes han till friherre och greve. Vid det stora nordiska kriget följde han Karl XII och utförde betydande diplomatiska uppdrag. I sin frånvaro utnämndes han 1702 till Uppsala universitets kansler. Vid slaget vid Poltava 1709 tillfångatogs Carl Piper av ryssarna. I fångenskap arbetade han för att hans medfångar skulle frigivas, men dog 1716 i fångenskap på Schlüsselburg vid Ladoga.
Barn
- Carl Fredrik Piper
- Charlotta Christina Piper, g.m. Ture Gabriel Bielke.
