Bokhandlaren som slutade bada
Wikipedia
- Filmen med samma namn hittas på Bokhandlaren som slutade bada (film)
Bokhandlaren som slutade bada är en bok av Fritiof Nilsson Piraten skriven 1937. Boken blev film 1969 av Jarl Kulle med bland andra Allan Edwall, Margaretha Krook, Ingvar Kjellson och Kulle själv.
[redigera] Handling
Boken handlar om bokhandlaren Jakob som bor i Grimsby. Han växte upp utan pappa tillsammans med sin mamma. Hans mamma försörjde sig på att ge pianolektioner och Jakob kom aldrig ut och lekte med de andra barnen. Jakobs mamma lärde Jakob att undvika tjejer och Jakob blev därför mycket skygg för kvinnor. När Jakob blev stor dog hans mamma och Jakob bestämde sig för att bli bokhandlare. Det räckte dock inte med den inkomsten utan han fick också sälja snus för att det skulle gå runt.
I Grimsby blev han snart populär eftersom han var så lärd. Han läste nämligen mycket böcker. Han blev också ledare av Badarna. De samlades varje söndag när det var tillräckligt varmt för att bada, dricka öl och diskutera. Jakob läste upp ett stycke ur en bok och sedan diskuterade de det. När det inte var tillräckligt varmt för att bada klädde en av Badarna av sig i alla fall för att hålla nyfikna fruntimmer borta.
Jakob fick många kompisar i Grimsby bland annat Krakow som var knekt. Han var en kvinnotjusare av stora mått och gillade även att dricka brännvin. När Krakow först kom till Grimsby, hjälpte Hilda honom att komma i ordning. De två blev kära i varandra och gifte sig sedan.
Krakow hade även en ungdomskärlek, som hette Sabina. Henne hade han aldrig riktigt glömt och bestämde sig en dag för att åka till Stockholm för att leta reda på henne. Som den goda vän Jakob var följde han naturligtvis med och när de två kommit till Stockholm tog de in på ett litet flottigt ställe. Därifrån skulle de tillsammans gå till det hus Sabina bodde i och sedan skulle Krakow själv gå in med pelargonen han hade tagit med hemifrån.
Nu var det så att första gången Krakow hade träffat Sabina hade hon bjudit in honom på sitt rum och sedan stått naken framför honom när han kom. Nu tänkte Krakow göra likadant och tog därför av sig kläderna innan han ringde på. Men Sabina hade flyttat och stället var det en betjänt som öppnade och Krakow sprang därifrån fortare än kvickt. Han blev jagad av polisen men lyckades komma undan och få på sig kläderna igen.
När han träffade Jakob hade denne redan packat och de kunde ge sig iväg hem igen. Orsaken till att Jakob redan hade packat var att han hade träffat Sabina som nu inte alls var lika vacker som hon en gång varit. Det var hon som hade hyrt ut rum åt dem och hon hade varit en nästan tandlös kärring. Jakob talade aldrig någonsin om för Krakow att han hade träffat Sabina.
En dag kommer Jakobs grannes syster, Amélie på besök. Hon kommer från Frankrike där hon bott sedan hon flyttade hemifrån som liten och hon har kommit för att stanna. När Jakob först får se henne blir han upp över öronen förälskad och till slut gifter sig Amélie och Jakob.
De lever lyckliga ett långt tag, men sedan får Jakob reda på att Amélie har jobbat på bordell i Frankrike. Han förlåter henne, men vad värre är att hela Grimsby har fått reda på det. De börjar undvika Jakobs bokhandel och även Jakob. Amélie är förtvivlad och försöker dränka sina sorger i konjak och rödvin. Hon blir allt mer försupen och fast Jakob säger att han älskar henne ändå och att det inte gör någonting, lyckas han inte rädda henne ifrån spriten.
Amélie blir allt tjockare och orkar knappt göra något förutom att dricka brännvin och äta konfekt. Därför tar Amélie en fattighusflicka till kammarjungfru. Dessutom försöker hon reta Jakob till vanvett genom dumma påhitt. Till slut får också Jakob nog och låter muraren mura igen huset på mitten. Amélie får då köksingången och Jakob huvudingången.
Jakob blir allt mer ensam och har även slutat gå till badarnas söndagsmöten. Han lever i sin del av huset och det är bara badarna som fortfarande köper böcker och snus av honom. När sedan Amélie dör är Jakob inte ens med på begravningen. När Jakob får reda på att Amélies bror har begravt Amélie på hans gravplats blir han rasande och säger att då ska han minsann skaffa gravstenen.
Han håller sitt löfte, men på gravstenen står det inget fint utan tvärtom stod där: Måtte jorden vila lätt under henne. Jakob blir då kallad gravskändare och blir ännu mer ensam. Till slut blir Jakob så gammal att han känner att det är dags att dö. Han kallar då dit en präst som han berättar varför han slutade bada för.
Han hade nämligen strax innan han murade igen huset blivit knuffad av Amélie när de grälade. Han hade landat på spiselhällen och fått ordet Potifar inbränt i ändan. Det visade sig dock när Jakob visade detta för prästen att ärren nästan var borta och att man var tvungen att ha en spegel för att kunna läsa det. Det var för detta ärr han slutade bada och det var därför han murade igen huset. När han fick höra att ärret inte gick att läsa blev han ledsen och grät bittra tårar. Han hade ju förlorat halva sitt liv. Nästa morgon var han död.
