Blåhake

Wikipedia

?Blåhake Status i världen: Livskraftig (lc)^[1] Status i Sverige: Livskraftig

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Tättingar Passeriformes
Familj:	Flugsnappare Muscicapidae
Släkte:	Luscinia
Art:	Blåhake L. svecica
Vetenskapligt namn
§Luscinia svecica Auktor: Linné, 1758
Underarter
L. s. abbotti L. s. cyanecula L. s. gaetkei L. s. kobdensis L. s. luristanica L. s. magna L. s. namnetum L. s. pallidogularis L. s. przewalskii L. s. saturatior L. s. svecica L. s. tianshanica L. s. volgae

Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Blåhake (Luscinia svecica) är en cirka 14-16 cm lång tätting som tidigare klassificerades som trastfågel (Turdidae) men numera oftast benämns som flugsnappare. Blåhaken är en flyttfågel som häckar i fuktiga björkskogar eller kärr i Europa och Asien, och som övervintrar i norra Afrika och Indien. Den bygger sitt bo i grästuvor eller lågt i täta buskage.

[redigera] Utbredning

Blåhaken häckar i Nord- och Mellaneuropa och i ett bälte i taigan bort till östra Sibirien. I Norden har fågeln en vid utbredning: från Lappland och norra Finland, längs fjällen ned till Dovre i Norge och Jämtland i Sverige. Vid höstens inbrott drar blåhaken till sina vinterkvarter företrädesvis mellan nordöstra Afrika och västra Indien.

[redigera] Beteende

Blåhaken gömmer sitt bo väl, helst i busksnår i närheten av vatten. Båda makarna hjälps åt att under fjorton dagar ruva de 5-7 äggen, som går i en blek grönaktig eller grönblå färg med roströda fläckar. Födan, som består av insekter, deras larver och puppor samt maskar, söker blåhaken oftast vid vatten och på fuktiga platser.

Hannen har en stark, varierad, härmande sång som ibland påminner om näktergalens, som är en nära släkting till blåhaken. Det mest utmärkande för sången är ett surrande läte, blandat med klarare, klocklika toner, nästan som från en lira.

[redigera] Utseende och underarter

Fågelns utseende kan variera mycket beroende på årstid, ålder och kön och lokal. Arten indelas i ett antal underarter, som alla skiljer sig åt något vad gäller hannarnas utseende. Honorna är i stort sett identiska. Trots denna utseendevariation har genetiska studier bekräftat att det rör sig om en enda art.^[2]

Som namnet antyder är blåhakehannens strupe och bröst blått. I mitten av det blå finns hos skandinaviska (underarten L. s. svecia) hannar en roströd fläck och på i övriga Europa (underarten L. s. cyanecula) rasen en vit fläck. Underarten L. s. magna i Turkiet saknar helt fläck. Honan har inte det färgstarka blåa i sin fjäderdräkt utan mer otydligt ljusblått. Stjärten har alltid roströda fält på stjärtbasens sidor.

Hannens färg blir på vintern mer lik honans. Hakan och strupen är då vita och av den himmelsblå fläcken återstår endast ett band nedtill på bröstet. Där bakom ligger då ett svart tvärband och bakom detta ett rödbrunt. Honan har inte det rödbruna tvärbandet.

[redigera] Hotbild

Arten är listad av IUCN som 'LC' - least concern, det vill säga att globalt sett anses arten ej hotad utan livskraftig. Blåhaken finns inte heller upptagen på röda listan över hotade arter i Sverige.