Bevisbörda
Wikipedia
Bevisbörda, en parts skyldighet att i en konflikt prestera bevis för sitt påstående.
[redigera] Bevisbörda inom juridiken
Allmänt gäller att den som ålagts bevisbördan måste övervinna beviskravet för att omständigheten ska anses bevisad.
Inom straffrätt är det normalt åklagaren som har bevisbördan. Detta innebär att den åtalade betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats. Denna princip är stadfäst i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Inom civilrätten finns en praktisk men alls inte konsekvent tumregel som säger att den som påstår något har bevisbördan för grunderna till sitt yrkande. Den svenska processrättsliga doktrinen är i huvudsak delad mellan anhängare av att bevisbördan ska placeras för att främja syftet med den civilrättsliga regleringen och anhängare av överviktsprincipen, att sannolikhetsövervikt får avgöra vad som är bevisat.
Bevisbördan överensstämmer i allmänhet med åberopsbördan.
[redigera] Bevisbörda inom vetenskap
Om en alternativ hypotes presenteras inom vetenskap så är det förespråkarna för denna hypotes som har bevisbördan gentemot den etablerade hypotesen.
När man inom vetenskap diskuterar huruvida ett fenomen existerar, så brukar den som förespråkar existensen ha bevisbördan, eftersom det i allmänhet är lättare att bevisa existens än icke-existens.
[redigera] Bevisbörda inom matematik
Inom matematiken åligger bevisbördan bägge sidor. Om ett påstående varken kan bevisas eller motbevisas, så kommer dess sanningshalt betraktas som okänd. Vissa matematiska påståenden är obevisbara (de kan t o m vara "bevisat obevisbara"), och befinner sig således i en särskild kategori.
